Riksförbundet M Sverige kritiserar nu resultatet av NAF:s stora räckviddstest El Prix som genomfördes i förra veckan. Där tappade elbilarna uppåt 45 procent i räckvidd mot den angivna WLTP-räckvidden i den rekordkalla kylan med temperaturer nedåt -30°C.
Nu menar M Sverige att det kan vara ett brott mot marknadsföringslagen som dikterar att ”produkter ska leva upp till konsumenternas förväntningar”.
– Konsumenter som köper bil i Sverige ska kunna använda den i hela landet, utan undantag. En bil som inte klarar svenska förhållanden är felaktig enligt lagen. Konsumenter ska inte behöva acceptera att räckvidden sjunker varken 20, 30 eller 40 procent, säger Carl-Erik Stjernvall, teknisk expert på M Sverige.
M Sverige vill nu att biltillverkarna ska bli tydligare i sin marknadsföring, och menar att de bör känna till förutsättningarna som råder på den marknad där de säljer sina bilar.
– Eftersom det kan vara tekniskt omöjligt att bygga bort problemet med förkortad räckvidd finns egentligen inga andra alternativ än att man inför ett köp upplyser konsumenten om vilken räckvidd man kan förvänta sig under vintern, säger Carl-Erik Stjernvall.
Förhastat utspel?
Men att M Sverige kritiserar WLTP-räckvidden är kanske ett förhastat utspel, även om det så klart inför ett bilköp är önskvärt att veta hur elbilen kommer att prestera. El Prix och andra räckviddstester som genomförs är ett resultat av att efterfrågan finns. Både när det kommer till räckvidd och snabbladdning.
Att blint förlita sig på WLTP-räckvidden kan så klar vara problematiskt och inget en bilköpare bör göra, men det är inte heller i grunden ett ”marknadsföringsknep för att lura konsumenterna” så som M Sverige hävdar.
WLTP är en standard för att mäta bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp och räckvidd för nya personbilar. Det är ett värde som alla biltillverkare måste presentera oavsett vilken drivlina fordonet har.
WLTP-testet utförs i en laboratoriemiljö på en chassidynamometer som simulerar en ”rullande väg”. Här blandas stillastående, stadskörning och motorväg och snittfarten är 47,5 km/h med en yttertemperatur på 23°C.
Att tillämpa det resultatet på kraftiga minusgrader och motorvägsfart blir förbrukningsmässigt felaktigt oavsett om bilen drivs på el eller bensin.
Men M Sverige har rätt i sak
Det WLTP-testet är bäst på att tillföra är ett utgångsvärde som vi sedan kan använda för att få en grov indikation på vad vi kan förvänta oss, men också som ett sett att jämföra olika elbilsmodeller med varandra.
Idag klarar alla elbilar att täcka upp för lokala resor som de flesta bilförare kör på dagligbasis och det med mycket god marginal.
Det är först när det är dags att köra långt och snabbt som räckvidden blir viktig och då tillkommer också andra faktorer, för att göra det ännu mer komplext, för den som vill resa snabbt och effektivt.
Om en elbil har en WLTP-räckvidd på 60 mil kan vi förvänta oss att sannolikheten är hög att man faktiskt kan köra tre till fyra timmar i hög fart utan att ladda, men några 60 mil kommer det inte att bli och det är så klart viktigt att konsumenter inte föranleds att tro det.
Verkliga situationer
Jag håller med M Sverige om att vi som konsumenter bör kunna kräva att bilhandlare och biltillverkare ska vara tillräckligt kunniga och etiska för att på ett transparent sätt vägleda kunderna genom sin individuella bedömningsprocess.
Audi har ett lysande exempel på detta där man i en kalkylator kan fylla i sitt körmönster, temperaturer och andra påverkande faktorer för att få en uppskattad faktisk räckvidd. Det är ett sätt att underlätta för konsumenter.
Andra faktorer som är viktiga i bedömningen är också hur snabbt en elbil kan ladda. När man efter fyra timmars bilkörning och biologiska behov som hunger, blåsan och trötthet kickar in är det ändå lämpligt med en paus.
Då vill man veta hur lång denna pausen måste vara. De flesta nya elbilarna behöver inte ladda längre än 15 till 20 minuter vid dessa tillfällen. I kombinationen med det mänskliga behovet att stanna kan räckvidden på en elbil anses vara oändlig när laddstoppen sammanfaller med de biologiska behoven.
De flesta vana elbilisterna är väl insatta i detta och känner idag sin elbil såpass väl att pauserna blir ett givande inslag i bilkörningen. Men elektrifieringen är fortfarande ung och det kommer framöver fortfarande finnas hundratusentals bilköpare i Sverige som också kommer att upptäcka detta under de kommande åren.
Här kan biltillverkare och bilförsäljare ta ett större ansvar med ökad transparens och välgrundade uppgifter för att elbilsköpet inte ska bli en negativ upplevelse.
Man bör inte påstå att elbilen klarar Stockholm-Göteborg utan att ladda om den inte göra det bara för att WLTP-räckvidden råkar vara ”tillräcklig”, utan istället vara ärlig med att man får pausa i fem till tio minuter i Jönköping under hela eller delar av året beroende på årstiderna.
Under de senaste åren har det tillkommit en ökad samlad förståelse om elbilars faktiska prestanda, och att de i många fall bekymmersfritt kan ersätta en bensin- eller dieselbil. Men den mest realistiska informationen kommer fortfarande oftast bara i form av tester som motorjournalister, konsumentorganisationer och entusiaster faktiskt gör.
