Vid det här laget behöver Volkswagen ID.4 knappt någon introduktion. Det är Sveriges vanligaste elbil med strax över 18 000 registrerade exemplar. Modellen blev på bara två år en favorit hos det svenska folket.
Varför det är så är ganska lätt att förstå. Volkswagen ID.4 har många styrkor och framför allt är det en bilmodell som känns trygg, och bekant. Det är en elbil som inte tagit ut svängarna för mycket från vad en bil står för. När bilkänslan finns kvar så gör det också att tröskeln över till elbil blir lägre.
Samtidigt har Volkswagen tagit vara på fördelarna som en elbil kan erbjuda. Den tysta och mjuka gången som bara en elbil kan ge finns där. Det märks att ID.4 är byggd som en elbil helt från grunden och att Volkswagen har seriösa planer på att satsa på tekniken.
Jag satte under några dagar Volkswagen ID.4 Pro 4Motion på prov. Enkelt sagt är det en mellanvariant som placerar sig mellan fyrhjulsdrivna Volkswagen ID.4 GTX med all påkostad extrautrustning i form av sportiga inslag och den bakhjulsdrivna basmodellen Volkswagen ID.4 Pro.
Själva essensen är alltså enkel: ID.4 Pro 4Motion är fyrhjulsdriven. Den har ett batteri på 77 kWh som levererar upp till 505 kilometer i räckvidd (WLTP), med två motorer med en totaleffekt på 195 kW (265 hk). Det med ett grundpris på 615 000 kronor.
Praktikaliteter i ett nötskal
Volkswagen ID.4 är på så många sätt ett sunt val. Det är en rymlig suv med gott om plats för fem personer och ett bra och tillaget praktiskt bagage som lastar 543 liter. Därtill finns också en dragkrok som får dra 1200 kilo.
Samtidigt tar Volkswagen inte ut svängarna för mycket. Man väljer att hålla saker och ting traditionellt genomgående i hela bilen. Allting som man förväntar sig av en bil finns där och det finns på de platserna man letar efter det. Lastkrokar på rätt ställen i bagaget, 40/60-fällning av baksätet och skidlucka. Knappar, reglage, mugghållare och USB-uttag lättillgängliga i kupén.
Interiören är förhållandevis enkel med lika enkla material. På inget sätt utsvängt eller överdådigt, men inte heller på något vis dåligt. ID.4:ans stolar är också i all sin enkelhet bekväma, och det går utan problem att få till en bra och hållbar sittposition under längre körningar med bra sikt runt bilen.
Volkswagens förarassistanssystem med adaptiv farthållare och filhållning är också något som fungerar riktigt bra och är bland de bättre i klassen. Tillvalet heads-up-display med förstärkt verklighet fulländar körningen med tydlig respons på vad som händer runt bilen och tydliga navigeringsinstruktioner.
Tekniken har blivit bättre
Volkswagen har kritiserats för mjukvaran i sina ID-bilar. Den har varit riktigt dålig. Samtidigt kanske den största kritikerstormen handlat om att Volkswagen varit långsamma med att leverera uppdateringar till de tidigare ägarna, och att det krävts otaliga verkstadsbesök istället för att det skett trådlöst.
Idag håller ID-mjukvara en helt annan nivå. I den testbilen jag körde var programvaran uppe i version 3.2. Den innehåller framför allt det som många efterfrågat mest; en vettig ruttplanerare, som kan planera laddstopp och optimera körningen. Det är något som gör långresor betydligt enklare.
Därmed faller det största argument mot Volkswagens ID-bilarna ur ett teknikperspektiv. Mjukvaran är inte längre urkass. Men med det sagt så har Volkswagen ändå en bit kvar till att mäta sig med Teslas system som fortfarande är det bästa systemet på marknaden. Att se hur utvecklingen har gått framåt, trots motgångar, tyder på att Volkswagen har höga ambitioner, och att man tar stapplande steg i rätt riktning.
Pekskärmen med tillhörande gränssnitt är lättanvänt vilket gör det enkelt att lära sig. Precis som interiören är praktisk med rätt saker på rätt plats är också funktionerna i mjukvaran lätta att hitta. Däremot finns det fortfarande en del kvar att önska i pekresponsen, och kartvyn kan ibland uppfattas som bitvis laggig.
Det finns också ett litet irritationsmoment i anslutning till pekskärmen, och det är touchknapparna som Volkswagen placerat under pekskärmen. De borde vara upplysta eftersom de försvinner i mörkret. Volkswagen har visserligen reagerat på det – och har lovat upplysta knappar i framtida modeller, först ut blir ID.7. Men om framtida ID.4:or kommer få det återstår att se.
Att resa med ID.4
Det är bekvämt att köra och åka i Volkswagen ID.4 och känslan är på sätt och vis härlig. Det märks att det är en elbil byggd från grunden, och lever upp till de krav och förväntningar som man kan ha på en funktionell bil. Den elektriska drivlinan är välbalanserad och gör det enkelt att köra mjukt och lugnt. Inga ryckiga rörelser. Samtidigt är kupén tyst och behaglig, utan irriterande vägbuller eller skrammel.
Under verkliga körförhållanden i högre hastigheter kan man räkna med mellan 30 och 40 mil i körsträcka, vilket är fullt tillräckligt även för längre resor. Snabbladdning är möjlig med upp till 135 kW – och att ladda från 5 till 80 procent tar på pappret runt 35 minuter.
Snabbladdningshastigheten är kanske dock ett gränsfall. Det hade varit önskvärt med snäppet högre laddeffekt för att korta ner laddstoppen en bit under halvtimmen. Det hade förenklat och kortat ner långresorna.
Till sin styrka har Volkswagen ID.4 också har stöd för Plug & Charge vid kompatibla laddare vilket gör laddningen så mycket enklare. Rulla in på snabbladdaren, koppla in laddaren utan krångel och rulla sedan vidare en halvtimme senare.
Summering
På det stora hela är det enkelt att summera Volkswagen ID.4 som en bil som helt enkelt är angenäm att åka i. Volkswagen har inte känt något behov av att göra något extremt för att locka till sig uppmärksamhet. Det är tydligt att Volkswagen har ett gott självförtroende med sin satsning på elbilar och har lång erfarenhet av att i alla fall bygga bilar. Även om elbilar är något nytt.
Volkswagen ID.4 vinner mycket på att det är så mycket som är enkelt. ”Lagom” är ett ord som inte finns i tyskarnas vokabulär, men det beskriver ID.4 mycket väl. Det är antagligen också just därför ID.4 varit en sådan stor succé i Sverige. En passande pusselbit i människor liv.
