Alla bilar måste få sin förbrukning definierad enligt en standardiserad körcykel innan de får säljas. I Europa kallas den standarden WLTP och från den siffran sätts också en räckvidd på elbilar. Den faktiska förbrukningen, och därmed räckvidden, påverkas däremot av externa faktorer som hastighet eller temperatur.
Bakgrunden är att officiella räckviddssiffror bygger på en blandning av stads- och landsvägskörning i laboratoriemiljö. Eftersom elbilar generellt är mer effektiva i stadstrafik blir motorvägskörning en större avvikelse.
I motorvägsfart blir den faktiska räckvidden betydligt kortare än WLTP-räckvidden. Det är något som man bör vara medveten om menar amerikanska konsumentorganisationen Consumer Reports. De har därför satt 26 elbilar på prov i ett motorvägstest.
I USA använder man däremot inte WLTP-standarden utan istället EPA som genomförs i högre hastigheter, och testet visar att den siffran kan vara en mer ”realistisk uppskattning” av faktisk räckvidd även på pappret.
Testerna genomfördes i 113 km/h och bilarna kördes tills batteriet var helt slut. I vissa fall fortsatte bilarna dessutom flera mil efter att räckvidden visat noll. De flesta av modellerna i testet säljs också i Sverige vilket gör testet intressant.
– När man jämför bilar behöver köpare veta vilken räckvidd de faktiskt får för pengarna, säger Alex Knizek på Consumer Reports. Han lyfter också fram att räckvidd blir särskilt viktig vid längre resor där laddningsmöjligheterna kan vara begränsade.
Resultaten visar tydligt att verklig körning kan skilja sig från pappersvärden särskilt i högre hastigheter. För den som planerar längre resor med elbil är det därför viktigt att titta på oberoende tester och inte bara tillverkarnas WLTP-siffror som pliktskyldigt måste redovisas.
