Det finns någon sorts falsk sanning om att det ska vara svårt att köra elbil. Allt kretsar kring problematisk snabbladdning, undanskymd på baksidan av något bortglömt industriområde. Detta är en bild som målas upp av media gång på gång.
Dessutom ska man gärna bli sen till något viktigt och skylla på att man förpassats till den där hemska snabbladdaren med en stenålderseffekt på 50 kW. När det i själva verket handlade om att man bara åkte hemifrån försent och dessutom själv uppenbarligen saknar en proaktiv förmåga att tänka själv.
Varför tvingas vi gång på gång läsa om hur kassa elbilar är och hur hemskt det är att snabbladda? Det handlar så klart om att artiklar om elbilars misslyckanden alltid blir klickraketer. De går enormt virala, och leder till mer annonsintäkter.
En normal elbilist hamnar inte i knipa
Den som aldrig kört en elbil köper så klart storyn, delar den vidare – och skrattar med en emoji på Facebook. Den som däremot kört en elbil ett tag vet att det inte är sant. Eller snarare, en van elbilist vet hur man undviker att hamna i den situationen. För visst finns det dåliga snabbladdare.
Det är lite som att veckohandla på Circle K bara för att det är den närmsta butiken med en mejerikyl. Det gör man bara inte. Eller en motorjournalist kanske skulle göra det, för att kunna skriva om att mjölken numera kostar 30 kronor litern.
Men det är inte den normala verkligheten. Det är klart att det finns en inlärningskurva att lära sig att ladda sin elbil. Precis som alla en gång faktiskt har fått lära sig hur man tankar sin bil. Något som kommit med uppväxten när man följt med sina föräldrar till bensinstationen. På samma sätt lär sig dagens elbilistbarn av sina elbilistföräldrar.
Om sanningen ska fram så är de hemska långsamma laddplatserna i minoritet. På ett år har antalet snabbladdare dubblerats i Sverige. Avskilda laddplatser är numera ett undantag. De flesta snabbladdarna idag har en effekt på mellan 150 och 300 kW. De är dessutom placerade vid bensinstationer, restauranger och köpcentrum och finns i stor utsträckning längs med våra större vägar där vi ofta kör. Här finns mat, toaletter och gott kaffe.
Men det är klart att man måste lära sig hur man snabbladdar om det inte kommit med uppväxten. Att som vuxen återigen tvingas lära sig hur man ”tankar” sin nya elbil kan kännas som ett brutalt bakslag. Som vuxen är det betydligt svårare att acceptera att man inte kan något. Speciellt när det kommer till något sådant basalt som att köra bil. Bil är frihet. Att bli berövad på frihet gör ont.
Det handlar så klart om att man som vuxen förväntas kunna allt. Det är lite det som skiljer vuxna från barn. Vuxna har därför också mycket svårare att fråga om hjälp och ta till sig ny kunskap. När man frågar exponerar man sin kunskapsbrist. Barn är experter på att fråga om hjälp, och därför lär sig också barn mer än vuxna på en kortare tid.
Om en ytterligare sanning ska fram, så sker dessutom majoriteten av laddningen av elbilen i hemmet för de allra flesta. Där är det lika självklart och enkelt att ladda elbilen som mobiltelefonen. Det är bara att plugga in en kontakt och så laddas både bilen och mobilen automatiskt medan du gör annat.
När man då väl ska ut på en långresa för första gången, eller till en ny plats, så handlar det bara att plocka fram sitt inre nyfikna barn. Det handlar om en snabb titt på en karttjänst som ChargeFinder för att hitta möjliga kandidater till en laddplats, eller faktiskt bara lite snabbt kritiskt kolla vilket laddstopp som bilen faktiskt föreslår när man knappar in destinationen i navigationssystem.
En van elbilist gör det på rutin. Och tillåter sig inte att hamna på fel plats. Precis som den väljer att veckohandla på Willys eller ICA – och inte på Circle K.
Den enda anledningen till att jag vet hur jag ska snabbladda min elbil, och dessutom göra det på det bästa sättet, det är för att jag har lärt mig det. På exakt samma sätt som jag lärde mig hur jag tankade min moped, och doserade rätt mängd tvåtaktsolja när jag var 15 år. Om jag gjorde fel blev det en läropeng, inte en sanning för alla mina andra, eller andras, framtida upplevelser.
