Etiopien har på bara två år gått från nästan obefintlig elbilsmarknad till att elbilar nu utgör nära 6 procent av landets fordonsflotta. Bakom utvecklingen ligger ett politiskt beslut som förbjuder importen av nya bensin- och dieselbilar och samtidigt sänker importtullarna på elbilar.
Beslutet togs 2024, inte främst av klimatskäl utan för att minska statens kostnader för bränslesubventioner. Landet som är starkt beroende av importerad olja har pressats ekonomiskt de senaste åren och vill minska sårbarheten mot globala prisförändringar.
– Vår övergång till elbilar syftar till att säkerställa vår energisuveränitet. Som nettoimportör av bränsle påverkas vi av globala leveranser och prisförändringar. Elbilar drivs däremot med el som vi producerar lokalt och själva kan prissätta, säger Bareo Hassen Bareo, Etiopiens statsminister med ansvar för transport och logistik.
Bilhallarna i huvudstaden Addis Abeba domineras av kinesiska elbilsmärken. Här finns modeller från BYD och Changan, men också vietnamesiska VinFast samsas med europeiska alternativ från bland annat Volkswagen.
Priserna är attraktiva. En BYD Seagull kostar motsvarande 200 000 kronor vilket gör den prismässigt jämförbar med bensinbilar som tidigare dominerade marknaden innan importförbudet. Samtidigt har tullarna på elbilar sänkts till 15 procent för färdigbyggda bilar och ännu lägre för lokalt monterade fordon.
Enligt BloombergNEF ligger den globala andelen elbilar på cirka 4 procent av fordonsflottan. Med nästan 6 procent ligger Etiopien därmed över världsgenomsnittet om än från en låg total nivå. Landet har endast omkring 1,7 miljoner fordon på 130 miljoner invånare.
Har egen elproduktion
Landet har på kort tid gjort sig oberoende av energi från utlandet eftersom man satsat på egen utbyggnad av lokal energiproduktion. Vattenkraftverket Stora etiopiska renässansdammen stod klart 2025 och producerar över 5000 MW. Tillsammans med vind- och solkraft har Etiopien i dag ett elöverskott som även exporteras till grannländer.
Elpriserna är låga och ligger på runt strax under en krona per kWh, och många hushåll betalar ännu mindre genom subventioner. Det gör driftkostnaden för elbilar betydligt lägre än för bensinbilar.
Landet har ingen egen bilproduktion men har under det senaste åren byggt upp en monteringsindustri. Elbilar som importeras till landet har en importtull på 15 procent. Om de istället kommer nedmonterade i delar och monteras upp inom landets gränser är de tullfria.
Trots den snabba ökningen så finns det utmaningar. Landet har idag omkring 500 publika laddpunkter, främst i huvudstaden. Dessutom har endast ungefär hälften av landets befolkning tillgång till el.
Siktar på 500 000 elbilar
Etiopien har nu som mål att nå 500 000 elbilar till 2032. Det är en dramatisk ambitionshöjning mot det tidigare målet på 150 000 elbilar. Redan idag har landet fler än 100 000 elbilar.
För de flesta förarna handlar omställningen främst om ekonomi. Flera taxichaufförer vittnar om att de tidigare tvingades sluta köra på grund av höga bränsle- och reparationskostnader. Med elbil har driftkostnaderna minskat och tillförlitligheten ökat.
– Etiopiens historia är fascinerande. Det man ser i länder som inte tillverkar särskilt många fordon alls är att de resonerar så här: Om vi ändå ska importera bilar kan vi lika gärna importera mindre olja. Då kan vi lika gärna välja det alternativ som förbättrar den lokala luftkvaliteten och är billigare att köpa, säger Colin McKerracher, chef för utsläppsfria transporter på BloombergNEF.
Om utvecklingen fortsätter i samma takt återstår att se. Men Etiopien har på kort tid blivit ett av de mest intressanta exemplen på hur ekonomiska drivkrafter kan påskynda elektrifieringen av vägtrafiken.
