Varför ser elbilarna ut som de klassiska fossilbilarna, mer eller mindre? Den frågan och det svaret har Matthew Watkins Universitetslektor i Produktdesign vid Nottingham Trent University.
Innan elbilen blev relativt vanlig föreställde sig många elbilen som något futuristiskt, som förändrade hela bilden av hur en bil ser ut. Ett exempel är bilen Light Runner från filmen Tron: Legacy, skriver Matthew Watkins. Utan behov av utrymme för en förbränningsmotor, avgassystem och bränsletank skulle designern kunna ta ut svängarna och skapa något helt nytt.
Men så blev det inte
Matthew tar upp ett exempel med Renault Clio och Renault Zoe. Det finns högst ett fåtal subtila skillnader, som avslöjar att Zoe är den eldrivna bilen av de två. Ledordet är synergier i bilindustrin. Besparingen att kunna bygga Zoe på samma plattform och i samma fabrik som Clio är enorm jämfört med att behöva utveckla en helt ny bilplattform och produktionslina från grunden.
Men designen är också marknadsstyrd, en bil måste leva upp till konsumentens förväntning om hur en bil ska se ut. De flesta konsumenterna är väldigt konservativa, och om man investerar miljarder i en ny bilmodell så vill man vara säker att den säljer. Ett tydligt exempel är de tidiga versionerna av Tesla Model S som utrustades med en fejkgrill i fronten. Först ett par år senare vågade man plocka bort grillen.
En teknisk evolution utformar bilen
Men det finns också flera tekniska aspekter varför elbilen är fortsatt lik sina fossildrivna föregångare. Bilindustrin har spenderat årtionden i att förfina den nuvarande formen av bilar, för optimal aerodynamik, ergonomi och säkerhet. Utformningen på dagens bilar har helt enkelt genomgått en väl beprövad evolution som tagit bilen dit den är idag. Att avvika för drastiskt från fungerande former kan innebära nya utmaningar, kostnader och brister som behöver en lösning.
I teorin skulle man kunna ta bort motorhuven på en elbil eftersom bilen inte längre behöver ha plats för en förbränningsmotor. Men motorhuven på dagens bilar är en del av den aerodynamiska utformningen på en bil. En platt front som börjar direkt vid kupén är en aerodynamisk katastrof.
Dragkoefficienten styr formen
Idag testas bilar i vindtunnlar där bilen oftast byggs som en lermodell, som formas och stöps om in i minsta detalj. Luftmotståndet mäts och man vill ha en sådan låg dragkoefficient som möjligt. En modern bil ligger på ett värde mellan 0,23 och 0,36 – där de bästa elbilarna i klassen idag är Tesla Model 3 vid 0,23 och Tesla Model X/S vid 0,24 och de alla har en form som fortsatt påminner om bilar så som vi känner dem idag. Att gå tillbaka till ritbordet slänger decennier av forskning i sjön.
Byggd för människan
Och sedan är det där med ergonomin, fortsätter Matthew. Det ska vara enkelt att kliva ur och in i bilen, vi vill sitta bekvämt och kunna hålla en bra uppsikt på omgivningen. Knappar och reglage ska finnas inom bekvämt räckhåll. Den största anpassning som gjorts av bilen på senare tid är med hänsyn till en åldrande befolkning som gjort att bilens insteg blivit högre.
Och sedan har vi det där med säkerheten. Euro NCAP:s kollisionstester har under de senaste decennierna drivit på utvecklingen av säkrare bilar. Där aspekter som form och funktion på en bil bidrar till utfallet både för personer i och utanför bilen vid en kollision.
Men framtiden kanske bjuder på annat
Vi kan nog förvänta oss en förändring när utvecklingen på självkörande och autonoma bilar tar form. Om en bil kan vara 100% kollisionsfri kan vi förändra hur passagerarna sitter under färd, vi behöver inte tänka på att bilen inte ska skada det en bil hade träffat vid en kollision.
I takt med effektivare elmotorer och andra gröna förnyelsebara drivmedel kanske vi också kan börja göra avkall på aerodynamik till förmån för andra vinster.
